Jag ville modigt söka sanningen

En morgon kring juletid för två sen läste jag en artikel i lokaltidningen med rubriken, Måste jag äta nudlar till jag dör bara för att jag föddes blind? Artikeln handlade om en yngre man som pga sitt synhandikapp inte fick jobb, och heller inte trodde sig någonsin få något. Artikeln högg som en kniv i magen.

Killen hade helt tydligt svårt att se, men jag frågade mig om detta sa hela sanningen om hans person och kunskaper. Det är ju inte helt orimligt att anta att man kan ha en massa sidor, bra som dåliga, trots att man inte kan se. Men för denne unge man var vägen till förtidspensioneringens gråa fattigmanstillvaro tydligt utstakad. För jäkligt, tänkte jag.

För om en ung utbildad kille inte tror sig få en enda chans i livet att få visa vad han går för bara för han har ett synhandikapp, hur ser då läget ut för alla de andra som kanske ser bra, men kanske ser annorlunda ut. Och hur går det med alla de som sägs ha åldern emot sig trots att erfarenheten kommer just med åren.

Med alla dessa frågor i huvudet utspelade sig en modifierad variant av Karl-Bertils julvandring upp – ja, det var ju som sagt i juletid som den här händelsen utspelade sig. Och som Karl-Bertil så beslöt jag mig att inte ljuga för mig själv, utan modigt söka och säga sanningen i den fältstudie som jag då drev under det smått byråkratiska namnet; Mångfalden som konkurrensmedel i Umeåregionen.

Vår region strävar som alla regioner efter tillväxt. Tillväxten kräver fler händer som arbetar och fler plånböcker som konsumerar. Det är ju inte bara tillväxten som kräva fler händer, utan det kommer sannolikt även alla de som snart går i pension också att göra. Kontentan är att vi i Umeåregionen måste locka inflyttare och dessutom få fler av dem som redan bor här att arbeta, utvecklas i arbetslivet och kanske starta företag. Frågan i min studie var hur vår regions arbetsmarknad bättre skulle ta tillvarata kompetenser hos alla personer. För blir vi riktigt duktiga på det blir ju samtidigt vår region en bättre region att flytta till och stanna kvar i, för den delen.

Statistik bearbetades. 110 företag och arbetsställen kontaktades. Två slutsatser var tydliga:

• Vi i Umeåregionen måste bli bättre, mycket bättre, på att göra arbetsmarknaden mer tillgänglig och utvecklande för alla oavsett vem man är.

• Ordet Mångfald uppfattas av många i näringslivet som en politisk fråga, inte en fråga som är viktig för lönsamheten.

Alltså, det som krävdes för att Mångfalden skulle, som förstudien hette, bli ett konkurrensmedel var; utbildning, attitydpåverkan och goda exempel. Med det i bagaget startades projektet Openmindness för nu snart ett år sedan. Vi har sedan dess utbildat 700 anställda i mångfaldsfrågor och kommer nu att ansöka om att få leverera ytterligare 600 utbildningsplatser för nästa år. Vi har påbörjat en lång resa som förhoppningsvis öppnar ögonen på många och som kanske också en dag ger den synskadade killen som allt började med en ärlig chans.

Kom ihåg att den som behöver dig i dag kan vara den du behöver i morgon.