Våga säga nej och ge dig själv beröm!

På många arbetsplatser vi har varit ute på har man pratat om stress. Vad är stress, något positivt eller negativt?

Till vardags kallar vi den otrevliga känsla vi får i krävande eller obehagliga situationer för stress. Många jag pratat med säger dock att positiv stress är nödvändigt och menar att det är hälsobringande utmaningar snarare än nedbrytande påfrestningar.

Vi människor som ställer höga krav på oss själva, blir ofta väldigt engagerade i olika verksamheter och har många gånger svårt att säga nej. I stället för att varva ner och skapa utrymme för återhämtning försöker vi hinna med allt mer. Om man inte har resurser att klara de krav som ställs både egna och omgivningens kan det leda till en långvarig stressreaktion. Man måste våga säga nej.

Att jobba mycket behöver i sig inte skapa stress. Avgörande kan vara om vi själva kan ställa villkoren för när och hur mycket. Brist på kontroll i kombination med orimliga krav ställda av oss själva eller av andra är ofta mer stressande eftersom vi inte kan påverka. Det gör att man lätt känner sig otillräcklig. Det är viktigt att själv kunna påverka sin situation. Om man inte har tid att utföra sitt jobb eller får uppskattning för det man gör kan allt till slut kännas meningslöst.

Ge dig själv beröm för det du klarat av istället för kritik för det du inte hunnit med. Ibland kan det behövas lite mental träning där alla negativa tankar om dig själv ersätts med positiva. Ge dig själv beröm för det du är bra på!

Vi passar bort kvinnornas problem

Ja, då var det nya året igång. Nyåret är ett bra påfund tycker jag. Man får en chans att börja på ny kula.

Som inbiten utförsåkare är känslan av det nya årets utmaningar påfallande lik den känsla man får i själen när man står där uppe på fjället mol allena och kisar ner längs en helt orörd nerfart där nysnön ligger helt utan lämningar och spår från andra åkare. Nu har det bistra vädret tyvärr hindrat mig från att inviga slalomskidorna jag fick i julklapp, men man får ta det onda med det goda. Det kalla vädret har ju i princip omöjliggjort alla traditionella utomhusaktiviteter, utom möjligtvis snöskottningen som varit till ett mycket stort omak för min bättre hälft, och detta har skapat möjlighet att jobba i kapp hela den efterbörd som det gamla året lite oartigt lämnade efter sig.

I mitt fall så är jag mitt uppe i en utredning hur kvinnor med flyktingbakgrund har det i tillvaron. Det där med ”att ha det i tillvaron” kan låta lite svepande, men jag har i studien försökt greppa och förstå den vardag som kvinnorna lever i. I studien har jag genomfört ett antal intervjuer där utgångspunkten har varit våra nationella jämställdhetsmål som utgår ifrån målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.

Under det övergripande målet finns som bekant fyra
delmål:

* En jämn fördelning av makt och inflytande i samhället
* Ekonomisk jämställdhet
* En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet
* Mäns våld mot kvinnor ska upphöra

Intervjuerna bekräftar den mycket dystra bild som andra studier och en del statistiskt material visar. Och egentligen så tycker väl jag att jag slår in öppna dörrar när jag presenterar uppgifter som visar att kvinnor med flyktingbakgrund har det tufft på många sätt. Men det som är märkligt är att ganska många rycker på axlarna eller till och med avfärdar frågeställningen ur ett jämställdhetsperspektiv eftersom man kan tycka att detta är en integrationsfråga. Det är ju ingen hemlighet att många av flyktingarna har kommit och kommer från regioner där kvinnornas situation är mycket svår. De kommer från en livssituation där kvinnor är på undantag och lever i skuggan sina och andras män.

Detta vet vi alla. Ändå ryggar vi för frågan. Vi passar bort problemet. Tittar bort och mumlar lite om att det är ju så de är vana att leva, och att det är ju den religion och den kultur de valt.
Skärpning. Jämställdhet är inte en fråga om var man är född. Jämställdhet är en allmänmänsklig rättighet och skyldighet.

2009 firade vi i Umeå 200 år av fred (sista slaget mot ryssen stod i Umeå). Vi firade också här förra året 20 år av aktivt jämställdhetsarbete. Jag hoppas att vi kan fira det första året av aktivt arbete för att låta flyktingkvinnorna ta del av en jämställd medborgarservice när Jan Malmsjö ringer ut 2010. Detta önskar jag mig innerligt, och om jag får tänka lite själviskt önskar jag mig nästan lika innerligt att det snart kan bli lite svalare så jag kan åka lite skidor utan att sluta som den gamle Rasken.